Igår for vår XK140 iväg på trailer till Småland. Motorn behöver lite extra omsorg. Sådant som vi inte riktigt kan göra själva. Vad fin ”hon” var när vi tog en liten sväng i det lätta duggregnet. Peter tyckte nog att jag var lite larvig som passade på att köra ett par svängar medans vi väntade på Johan som skulle hämta den vackra röda!
ooo, vad jag saknar att åka bil, men snart är det väl vår? Snön ligger faktiskt kvar idag, men det är mars snart, ju.

Fast vi ska åka lite Hillman IMP. Det är väl några träffar i vinter med AHK och MHS…

Jo jag glömde att berätta om den rödas egenheter för Johan. Bensinmätaren fungerar, men man måste knacka med fingret på den. Det är charmen med alla veteranbilar. Som ägare kan man deras egenheter. Precis som den partner man lever med. Visst är det så? Lite mänskligt över det hela, detta med gamla bilar.

Och visst längtar ni också till bilsäsongen? Jodå, det kommer snart bilder också här. Hav tålamod…

Det är grått och trist väder. Inte direkt någon julstämning. Inte känns det speciellt kul att skriva om bilar heller, när de bara står i garaget.
En liten ljusglimt är att vår Hillman IMP är lagad och tillbaka hemma. Det var växellådan! Slarvigt av oss att inte se till att den hade tillräckligt med olja. Nu är växellådan ny och framgent kommer vi att vara noga och sköta om vår lilla pärla!
Det var en skön känsla att köra genom stan med Hillman. Detta trots att det duggregnade och att värmen inte fungerar särskilt bra, vilket gör att sikten inte är den allra bästa.
Ny växellåda innebär också lite annan känsla och annat sätt att växla. Det är charmen med alla ”gammelbilar”. Just detta att varje bil är unik och ställer särskilda krav på sin förare. Man måste lära sig sin bils särskilda egenheter.
Hillman är tillbaka, men det blev inte billigt. Faktiskt kostade det lika mycket att reparera Hillman som vi betalade för den… Vissa bilmärken kan reparationer ses som en investering. Dock tror jag inte att det gäller vår Hillman. Men det är en fin bil som vi gillar skarpt!
Lite reparationer återstår. Sviter från den vandalisering som skedde i våras. Bland annat fungerar inte bensinmätaren. Det får vi försöka att åtgärda själva.
Lite annat pyssel finns det även på våra övriga bilar, men just den senaste tiden har vi inte hunnit med eftersom så mycket annat upptagit vår tid.
Trevlig helg tillönskas alla bilvänner!

Göte träffade Johnny 2002. Johnny skulle då sälja sin XK 150 Fixed Head Coupe. Göte och Barbro slog till, dock lovade Göte att sälja en av bilarna därhemma i garaget.
Redan tidigare hade de ett par Jaguarer och en Austin Healey 3000. Göte sköter sina bilar, så att de är i toppskick. Fyra garageplatser hemma gör det enkelt att jobba med bilarna närhelst han vill. Med Barbro i ena delen av källaren där hon tillverkar vackra smycken och Göte i den andra änden av källaren utövande även han ett hantverk, en kulturell gärning med att restaurera vackra bilar.
Nu som pensionärer tillbringar de en stor del av dagarna nere i källaren och strålar samman över en bit mat på övervåningen i sitt vackra hem.
Just idag, den 29 oktober 2009, är vi på garageträff hos Göte och Barbro. Det är spännande för nu ska chassit och karossen giftas ihop. Chassit står i ett garage och i garaget alldeles bredvid står karossen. Upphängd bak och uppallad fram står den mörkgröna nylackade karossen och blänker Plåtjobbet hos plåtslagaren tog 300 timmar. Till detta kommer Götes oräkneliga timmar.
Motorn är renoverad liksom alla andra detaljer som sitter på plats på det kraftiga chassiet. Eftersom vi var många XK ägare som var på plats var vi väldigt nyfikna på hur det i detalj ser ut ”under skalet”.
Efter lite jobb med att få upp karossen på de 90 cm som krävs så rullas chassiet in under karossen som sedan långsamt kan sänkas ned på chassit.
Det låter så enkelt när Göte berättar om renoveringsarbetet, men man förstår vilket arbete som ligger bakom. Sju år har det gått, men nu ser man fram emot nästa sommar för då ska XKn rulla på vägarna, säger en nöjd Göte med ett stort leende!
Vi ser fram emot Jaguarklubbens sommarmöte i Linköping nästa år. Då får alla Jaguarälskare njuta av ännu en vacker XK 150.
Vi avslutar garageträffen med god mat och skålar för Göte och Barbro och deras vackra bil!

Havererad Hillman
Tungt, det är tungt. En havererad Hillman, som beror väldigt mycket på vårt eget slarv.
Olja i växellådan. Brist. Vad kan man lära av det?
Min namne, vår IMP, en Hillman, har blivit åsidosatt. Vi har helt enkelt inte sett till att det varit tillräckligt olja i växellådan. Alla bilägare vet vad som händer då. Det gick åt skogen. Växellådan skar ihop.
Dyrt, alltför dyrt. Och pinsamt, väldigt pinsamt. Vi som har veteranbilar. Som bryr oss om bilar, har inte skött om vår Hillman.
Vår Hillman som kanske är den finaste Hillman IMP som rullar i Sverige. Årsmodell 1964. Faktiskt det enda år som den modellen av Hillman importerades till Sverige.
Det finns inte så många kvar. Kanske någon läsare här vet om någon?

På AHKs trevliga Avrundan till Åland den 26 och 27:e september var vädret också fantastiskt. Start vid AHKs klubbstuga i Bromma-traditionell picknick vid Svanberga -färja från Grisslehamn till Eckerö. Vi  satt faktiskt ute i solen i T-shirt hela båtresan! På lördagskvällen middag på Hotell Eckerö. Lördagsförmiddagen ägnades åt Ålands Jakt och fiskemuseum som visade sig vara ett jättefint litet museum vid en fiskehamn på nordvästra Åland. Avrundan är en årligen återkommande resa. Vi har väldigt trevligt tillsammans. Bilar av varierande märken.

Dåligt samvete dras jag med att jag inte skrivit några inlägg på senare tid. Vi har åkt en del bil. Vi gjorde en utflykt med Jaguarklubben. Jag och Marianne (granne) åkte i 140n, den röda och Peter och Stellan (Mariannes man) åkte i den gröna 150n. Strålande väder och varmt var det söndagen den 20 september. På Jaguarklubbens hemsida www.jaguarklubben.se kan man se bilder från utflykten.

Den 6 september var det Vallentuna flyg och motordag. Våra planer var att ta varsin Jaguar dit, men vi var alldeles för sega på söndagsmorgonen. Vi tog den gröna XKn och kom iväg så småningom.

Jaguarklubben var på plats och vi blev inlotsade av Björn i klubbens hägn.

Flyguppvisning, veteranbilar och försäljning. En dag för familjer med barn.

Dessa båda kamrater, för dagen i Citroen, skålade med oss med muggar från Haninge Classic and Sports Cars 2008 respektive 2009.

Vi lovade vår kamrat Christer, som bor på västkusten, att ordna en resa till Åland. Nu blev den (äntligen) av.

7 Jaguarer och 14 personer drog iväg till Åland den 2 september. Från Stadsgården åkte vi med Cinderella. De flesta kom resande söderifrån. Görel och Kjell-Åke ända från Skåne. Christer och Inga-Lill, Barbro och Kjell, Thomas och hans bror Stefan och Irene och Göte från Västkusten. Jag och Peter och Margarethe och Leif från Stockholm.

Tre XK 150 S tillsammans! Fantastiskt, för det finns inte så många i Sverige. En vit öppen XJS och en grön XJ6. En röd E-type och en modern XK 8. Det var dessa bilar som körde ombord på färjan efter att ha blivit fotograferade av en massa turister på det kryssningsfartyg som låg precis vid infarten till Viking terminalen.

Torsdag morgon anlände vi till Mariehamn efter en långsam båtresa, fast det märkte vi inte så mycket av eftersom vi sov! Vädret var strålande och humöret på topp. Bilarna sken i kapp med solen när vi for upp mot Ålands bryggeri och Tjudö Vingård. Jodå, man gör vin på Åland! Av äpplen. Det finns massor av äppelodlingar. På Tjudö vingård gör man både vin och starkvin. Bl.a. ett som kallas Ålvados. Fyndigt!

Ölen heter Stallhagen och smakar gott! Det görs några olika sorter från ljust till riktigt mörkt öl.

Lunchen åt vi i Geta på Soltuna värdshus, med strålande utsikt ända upp mot Haparanda (?)

Åland är inte stort och avstånden blir därefter. Vägarna är trevliga att åka på för veteranbilar och vyerna vackra. Åland har en befolkning på nästan 28 000 invånare. Vi blev väl mottagna vart vi kom. Den intensiva turistsäsongen var slut och en hel del ”sommarställen” var stängda.

Hotell Pommern, som vi bodde på, lämpade sig väl för oss bilburna, eftersom parkeringen var precis utanför våra hotelldörrar.

Fredagen inleddes med en resa till Kastellholms slott. Byggt mellan 1300 – 1600-talet. Där satt bl.a. Erik den IV inspärrad. Det var hans bror Johan den III som så ondskefullt spärrade in honom.

Efter en bilutflykt åt vi en god lunch på närliggande Jan-Karlsgården.

På eftermiddagen var vi på en riktig konstupplevelse i Anders Wiklöfs hem. Han är en viktig affärsman på Åland med konst som intresse. Konst av t.ex. Peter Dahl, Carl Larsson och Bruno Liljefors. Dessutom hade han en privat tennisbana som säkert rymde 1000 personer (!)

På lördagen den 5 september gjorde vi kortare utflykter för att sedan samlas vid båten Amorella klockan 13, för avgång 14.25. God buffé gjorde resan kort. Vi anlände till Stockholm 18.55 där vi skildes med kramar.

Vi hade en jättetrevlig resa och vi rekommenderar alla veteranbilsägare en tripp till Åland. Vi hade god hjälp i planeringen av trevliga Helen på Viking Line.

Läs mer om Åland:

Läs mer om slottet på www.aland.se

http://www.visitaland.com/se/jankarlsgarden

www.stallhagen.com

http://www.visitaland.com/tjudovingard

Mona

Den 29 augusti körde vi de gemensamma rallyna Sverigeklassikern och loppet till minne av Alexandra Gjestvang.

Peter och Viktor körde Jaguar XK 150 och jag och min vän Erika körde Jaguar XK 140. Vi hade sällskap av en Mark II körd av våra vänner Ulla och Rolf.

Det var nog drygt 150 bilar som samlats vid Tekniska museet. Bilar från tidigt 1900-tal till 70-talsbilar.

Rallyt gick från Sjöfartsmuseet norrut genom Liljansskogen. Första paus vid Steninge Slott med picnicpaus och manöverprov. Sedan vidare till slutmålet vid Skoklosterr.

Vi, Erika och jag var alltså ett damekipage!

Alexandra Gjestvang var född 1882 och dotter till en av Sveriges första bilhandlare. Man kunde se henne på Stockholms gator körande en Oldsmobil. Hon var därmed en av de första kvinnliga bilförarna.

Hon deltog, som enda kvinna, i Sveriges första biltävling. Den genomfördes 1904, gick mellan Stockholm till Uppsala t.o.r. Det var 17 mil och farten 30 km/tim.

På den tiden ansågs det väldigt djärvt av en kvinna att vara med i en tävling. Detta trots att hon enbart var passagerare.

(Nu är det 2009, men ibland undrar jag som kvinnlig veteranbilsägare och passionerat intresserad av bilar och att köra, hur långt vi egentligen kommit …)

Alexandra deltog i olika tävlingar och 1932 körde hon och sonen Bo i ett Monte Carlo- rally, där de placerade sig väl.

Jaguarklubbens sommarmöte

Fredag 14 augusti. På väg till Sunne.

Att packa för att åka till Jaguarklubbens sommarmöte i Värmland är inte lätt! Sommarmöte … då ska man väl ha sommarkläder, en klänning kanske? Linnen… Värmland ett skogslän i augusti. Kan ju vara mygg, regn och kyliga kvällar.

XKn, den gröna 150n, har ju inte mycket utrymme för packning. Peter, som tur är tar inte mycket i vår gemensamma väska. Den enda väska vi har som passar i bagageutrymmet. Det innebär att jag denna gång tar med mig kläder som skulle räcka en vecka, Jag har garderat mig med klänningar, byxor, linnen och kavajer.

Vi träffar Ulla och Rolf i (en av) deras E-type klockan 9 för att ha sällskap till Sunne. E-typen är en serie 3. V12a. Öppen och en vacker grå färg. Dessutom är Ulla och Rolf bilveteraner. Duktiga på rally. Jättekul att ta del av deras erfarenheter.

Peter och jag åker först. Solen skiner. Vi njuter. Efter ett tag är vi kaffesugna. Då råkar vi köra fel i en rondell! Vi hamnar i Surahammar. Det ska man inte om man ska åka till Sunne från Stockholm.

Dock såg det trevligt ut där. Därifrån kommer min medförfattare, ”Medis”, Per Å. Han har förresten just utkommit med en bok om raggare på Bilda förlag. Kul läsning, rekommenderas!

Antar att det fanns en mening med att vi hamnade i ”Sura”. Per är just nu i USA, men kommer hem i slutet av augusti. Saknar honom!

Roliga vägar

Tänk vad skoj det är att åka på småvägar, gärna lite kurviga. Nu åker Ulla och Rolf före och det är trevligt att se deras E-type framför oss.

Vi äter en god lunch i Pershyttan. Där har de två järnvägsvagnar och servering ute. Därefter åkte vi till Nora. God glass där!

Vi anländer till Sunne vid halv fem tiden.

Kramar

Vad kul det är att träffa alla Jaguarvänner och kamrater. De kommer från Skåne i söder till Jämtland i norr. Varför kommer ingen från Sundsvall?

En samling av 150 Jaguarer. Olika modeller. Från våra veteraner till nya moderna bilar. Synd att uppställningen var lite rörig. Det är trevligare när man ställer upp bilarna modellvis, så man får grepp över vilka bilar som är där. Det är alltid kul att titta extra noga på likadana bilar som man själv har. Kolla renoveringar och få tips och idéer.

På kvällen samlades alla till en grillfest i en lada precis bakom hotellet. Vi sjöng . Dessutom fick vi lyssna till skämt om 08-or … Vi satt ett antal Stockholmare vid ett bord och försökte med ”Stockholm i vårt hjärta….. men vi lyckades inte. Dock stärkte det vårt bord i att huvudstaden ändå är vacker och att vi som bor här ändå är rätt trevliga. En av oss från Sundsvall, en från Östersund, en från Pajala, en från Enköping och två födda i Stockholm.

Lördagsrally

Peter och jag startade en minut över nio. 150 bilar som ska iväg är en utmaning. Hälften av oss åkte rallyturen medsols och andra hälften motsols.

Vi besökte en privatbilsamling hos Helmia som säljer Volvo har i Sunne. Fantastiskt vad många bilar det finns runt om i landet! Här stod förutom Volvobilar, några Jaguarer, Ginettor, en racepreppad Renault m.m.

Frågorna längs vägen var svåra. Vädret vackert och utsikten likaså.

Vi var tillbaka vid hotellet klockan 14.

Peters inpass

Förutom familjen Walfridssons fina bilsamling så besöker vi Torsby Motormuseum. Mycket att titta på. Hillman (Mona) poserar till exempel ovanför vid en två år yngre Hillman (bilen). Förutom alla bilarna finns en stor samling motorcyklar och annat nostalgi och motorrelaterat. Sveriges första motorgräsklippare, ”Dennis”, som en gång i tiden gjorde tjänst på Selma Lagerlöfs Mårbacka finns nu på museet.

Hillclimb

Så blev det dags för backkörning! Peter hade (naturligtvis) anmält sig till det. Vi drog iväg till Tössebergskläppen. 20% lutning. Dålig asfalt och kurvigt. OCH regn!

Allt för många bilar som skulle köra, så jag räknade raskt ut att vi inte ens skulle hinna till efterrätten, mycket mindre en dusch före middagen. Regnet tilltog allt mer där vi tappra stod för att titta på när bilarna kom farande i backen.

Tyvärr blev det bara ett åk för varje bil, så det blev liksom helt fel med hela arrangemanget. Men vi fick ju i alla fall duscha… men hade kunnat vare lite smartare planerat eftersom det är en kul grej. Jag hade gärna kört också, men det kommer kanske fler tillfällen.

Peters kommentar

Jag såg fram mot backtävlingen uppför Tössebergsklätten som helgens höjdpunkt. Nu blev det inte riktigt som planerat. Meningen var att varje bil skulle köra två lopp på samma tid. Eller så nära som möjligt. På grund av tidsbrist så bröts tävlingen efter ett lopp per bil!   Backen var inte heller nyasfalterad som kommunen tidigare planerat utan väldigt ojämn, vilket gjorde det svårt att få grepp med en bil utan diffspärr. Men skitkul var det, och inte märkte vi som körde så mycket av regnet som hela tiden strilade ner. Stackars dock , den tre bussar starka publiken som fick stå och frysa medan vi körde. Men som sagt, fantastiskt roligt var det att ge järnet uppför backen. Mera sånt för oss körglada gamla gubbar.

Sola på torget i Karlstad

Vackert väder på söndag! Dock blåser det kraftigt. Vi, Ulla,Rolf och Peter och jag, åker till Mårbacka och därefter vidare till Karlstad. Vi åker småvägar. Härligt! Stannar hos en kille som säljer lergökar. Han spelar för oss. Vackra toner.

Vi fikar på en ”Bed och breakfast”, som egentligen inte serverar fika, men en trevlig man fixar i alla fall fika till oss. Huset är vackert, ett gammalt stationshus som ligger vackert vid vattnet. Nedanför ligger ångbåten ”Freja”. Det står gamla renoverade järnvägsvagnar som en förening sköter.

Efter fikat åker vi vidare till Karlstad. Där samlas alla Jaguarer på Stora torget. Härligt att se alla bilar där och alla människor som tittar och frågar. Det är alltid jätteskoj att få berätta om bilen för intresserade flanörer.

Peters kommentar

Mycket lyckat av Mötesgeneralen att få till parkeringstillstånd mitt på torget för alla Jaguarer. Massor med nyfikna som ville veta mer om våra bilar.

Efter maten åker vi hemåt till Stockholm.

Nu sitter jag hemma. Knallröd i ansiktet efter att ha suttit och sovit i en öppen bil …

Det var jättekul att träffa alla vänner och att ha sällskap med Ulla och Rolf. Och det är bara så underbart att åka och köra veteranbil!!