Vi anlände med bägge Jaguarerna till Västervik. Vår lagning av 140n höll. Det var en trevlig dag. Dels att umgås med våra vänner Rolf och Maggie och dels en lyckad dag på Gränsö slott.

Så var det då hemresan… Vackert väder var det, så vi valde att åka lite småvägar. I Pinnarp började den röda 140n att låta lite extra, det var sprickor i vår lagning. Peter och jag bytta bilar. Som den genleman han är erbjöd han sig att köra den skadade bilen och jag fick köra 150n.

I Boxholm lät det återigen som en Motorcykel och när vi väl kommit hem var Peter avgasförgiftad! Mådde illa och allmänt yr. Så nu har vi en trasig XK 140.

Vi åkte förra lördagen med varsin Jaguar mot Västervik. Jag kom till Linköping när det lät som att jag körde en motorcykel snarare än en Jaguar. Vi körde barnbarn till bussen. Klara med mig och Linus i Peters bil. Men Klara och jag stannade bakom OK efter att vi svängt av mot Linköping.

Klara och Linus fick sitta tillsammans med packningen i XK 150 och med ilfart ta sig till Resecentrum. Det gick bra. Värre var min oro för 140n. Kan det vara hela motorn som skurit? Men vi upptäckte att det var avgasröret precis vid genröret som var av.

Som de sanna optimisterna vi är gick vi in till OK och köpte pasta för att laga det hela, fast beslutsamma att åka två bilar till Västervik för att besöka Sportbilsdagen, och i Västervik erbjuda våra vänner Rolf och Maggie en Jaguartur genom staden.

Vi kletade på två burkar pasta runt röret. Svårt eftersom det var trasigt precis kring bultarna. Efter en och en halv timme kände vi oss nöjda. For hemåt, men vände eftersom det verkade hålla. Vidare mot Västervik. Det håller fortfarande…

Jaguarer överallt! Men så ska det vara på klubbens årliga sommarmöte. Vädret var toppen! Vi var på Öland. Härligt att träffa alla vänner från norr till söder. Många av oss bodde på trevliga Villa Ingrid, kan rekommenderas!

Visst, vi har varit ute och åkt bil och även haft besök av bilvänner även om det inte synts här på hemsidan. Vi lovar att skärpa oss. Håll tillgodo med några bilder från en onsdag i Vadstena och en Jaguar på besök i Skänninge, så lovar vi att bättra oss!

Vi var och tittade på Porsche GT Cup Challenge, Peter, jag och min dotter Andrea. Vår favorit Magnus Dybeck kom trea!

I onsdags eftermiddag kom vi hem efter en biltur till Brunnby. I trädgården gick en liten, väldigt liten, igelkotte omkring. Han gick vingligt runt på gräsmattan och såg väldigt vilsen ut. Emilia (3,5) och Gabriel (6,5) tyckte det var spännande. De hade aldrig förr sett en riktig igelkotte.

Oro uppstod, var kotten övergiven? Förra veckan hade vi den stora igelkotten som promenerade runt på tomten, precis som förra sommaren. (se bild häromdagen) Varför var det enbart en unge? De brukar få sisådär 5 stycken.

Hur gör vi nu? Vi försökte få den att gå under trädäcket som är utanför huset. Det var där den måste kommit från. Icke, den kom fram igen och följe mig som en liten hund när den hörde mina fotsteg. Sökte på internet för att se hur man ska bete sig. Vi visste att man inte ska ta hand om hittade ungar. Första regeln är att mamman finns i närheten. Så alltså lämnade vi kotten ute, även om vi höll koll på närgångna skator och andra fåglar.

Vid sextiden kom Camilla, Thomas och Jonas för att stanna några dagar hos oss. Vi höll fortfarande koll på den lilla igelkotten som började se allt tröttare ut framåt kvällen. Vi ville fortfarande inte ingripa i naturens gång allt för mycket, men matade den med lite kattmat, och puttade den lite försiktigt under däcket för att den skulle vara skyddad under natten.

På torsdagsmorgonen såg vi igelkotten ligga under trädäcket på sidan. Då trodde vi den var död. Vi var ute och åkte runt Omberg och till Vadstena och kom hem strax efter tre. Döm om vår förvåning när vår lilla igelkotte krupit fram och låg en halv meter från däcket.

Då bestämde vi oss för en stor räddningsinsats! Apoteket besöktes, men där hittade vi inte mycket att använda. På Konsum köpte vi kattmjölk. Vi tog reda på att man kan ge honungsvatten. Vi kämpade med en liten pipett för att tvångsmata vår kotte, som nu var döpt till Pigge Jarl. Han är döpt efter Skänniges store man Birger Jarl, ni vet han som grundade Stockholm och som bl.a. införde lagen om kvinnofrid.

Pigge Jarl väger endast 70 gram. Vi vägde honom på brevvågen och tror att han är cirka 4 veckor.

Pigge Jarl var trött och ville mest sova, men vi tvångsmatade honom. (Jo, honom, det hade vi konstaterat!) Camilla höll i honom och jag matade med kattmjölken. Vi fick i honom någon ml. Så fick han sova, väl inbäddad i gamla kläder och skyddad från väder och vind.

På morgonen hade i alla fall vår Pigge kissat och bajsat och levde!

På fredagsmorgonen ringde vi också Katastrofhjälpen för fåglar och vilt och pratade med en trevlig kvinna i Stockholm som hette Eva. Hon var väldigt kunnig och vi fick goda råd. Ett råd var att ge Pigge Jarl äggula blandat med lite honungsvatten. Så, Camilla höll i och jag matade med pipetten. Det gällde att massera lite på halsen för att se till att det blev sväljreflexer. Lopporna hoppade omkring på honom, inte så trevligt, men Pigge var ändå vid liv.

Vi fick tips om en viltvårdare i Nyköping eller rättare sagt Flen. Tyvärr finns ingen i Östergötland. En viltvårdare är en person som har tillstånd att ta hand om skadade vilda djur och ungar. Vi ringde. Jo vi var välkomna med Pigge Jarl. Kanske lite långt att åka, men vad gör man inte för sin kotte! Camilla och jag matade lite till inför hans långa färd och vi bäddade in honom i hans bo och in i Lotus Elan:ens baklucka. Så for vi iväg mot vårt mål.

Väl framme efter nästan två timmar mötte vi Mats som välkomnade oss och tyckte att Pigge Jarl såg väldigt skröplig ut och inte gav oss mycket hopp om överlevnad. Vi berättade hela historien och detta gav lite mer perspektiv och hopp för Pigges hälsa. Nu fick Pigge mat. Valpmjölkersättning med hjälp av nappflaska. Mats sa att han fick tillräckligt efter enbart, som vi tyckte pyttelite, men han sa att när de är så små äter de väldigt lite. Därefter fick Pigge en bur med sågspån och hö. Han kröp ihop under höet och fick så ett nätlock för att skyddas mot flugor.

Vi tog farväl och fick löfte om att ringa imorgon för att höra hur vår kotte, Pigge Jarl, mår. Vi lovade också att hämta honom när han blir stor för att återvända till sin hemstad Skänninge!

Molnen såg mörkt dystra ut när vi tog XK140:n och drog iväg en sväng i lördags. Vi tog motorvägen förbi Linköping, då det kom en regnskur. Vi åkte öppet. Nu är det inget problem när man kör fort, eftersom regnet då blåser förbi.

Vi for till Katrineholm, köpte ett program för Midnattssolsrallyt och åkte vidare för att ta båten Gerda. Inte vilken båt som helst, utan Gerda är en ångslup byggd 1865. Nu är hon renoverad och sköts av en förening. Hon är godkänd för 40 personer. Vi åkte alltså över en sjö för att se rallyt. En bra plats med speaker och servering. Dock lång kö för att både komma dit och tillbaka med Gerda.

Först kom regularitybilarna. Tyvärr hade speakern en tråkig inställning till Regularity som tävlingsform. Lite hånfullt om farten. Man ska ju köra på idealtid de olika sträckorna och man kan luras att tro att det är enkelt, men jag lovar att det är knepigt och kräver både matematisk skicklighet och körskicklighet. Det kräver även att man samarbetar väl mellan föraren och co-drivern. Inte heller det alltid så enkelt!

Segrare i Historic rally, dvs bilar tillverkade före 1981, blev till nästan allas förvåning; Kenny Bräck. Han själv sa ”att han vunnit Indy 500 i USA och kört bil sedan han var 10 år, det var väl inte så d-a konstigt!”

Kenny körde en Ford Escort RS 1800 från 1975.

Så var det en tid av annat än bilåkning. Lite skärgårdsliv. Färsk fisk och hav.

Jaha, så var vi då hemma. Dags att ta itu med lite av varje. Vår ”gräsmatta” ser ut som en vildvuxen ogräsåker. Detta efter att vi grävt för avlopp mm. Vi försökte så lite gräs, men allt ogräs är som alla vet starkare! Så nu blir det att ändå försöka klippa lite. Alltid något, gräsklipparen kan man ju iallafall köra runt med.

Körsbären är mogna och det finns massor. Härligt!

Tvätta måste man göra och kolla mejl. Skriva två artiklar som vi lovat och betala räkningar.

Men det var skönt att sova i den egna sängen.

Vaknade med en vacker utsikt i Stenungsund, ut över vattnet.Känns lite segt och tråkigt att det är slut på rallyt. Samtidigt skönt att komma hem.

Frukost med våra nyvunna vänner med kramar som avsked och löften att vi ska hålla kontakten. Vi packar och nu gäller de stränga reglerna igen. Litet bagageutrymme gäller igen till skillnad från att vi haft följebil för packningen under resan. Då har vi kunnat slarvat när vi packat väskorna.

Okej, nu åker vi och vi hörs senare… Vi åkte motorväg. Inte alls lika trevligt som krokiga småvägar, men nu gällde det ju enbart att transportera sig. Vädret var ok. Molnigt men inget regn som störde. Jag (Mona) ska erkänna att jag sov gott under en del av resan. Man kan faktiskt sova i en XK 150.

Nu har vi kommit hem. Väl framme i Mjölby gjorde vi en avstickare till bilträffen här. Inte många bilar där. Det var tråkigt att det tydligen blev irritation mellan ägaren på restaurangen där träffarna drog igång och arrangörerna, så då flyttade man evenemanget. Synd för nu verkar båda ställena bli tomma på folk.

Känns lite tomt att veckan är över och att verkligheten, med allt vad det innebär, tränger på. Tänk om man fick vara ute och åka ”finbil” hela tiden.